Wow alltså!
Wow alltså! 100 dagar har gått sedan jag kramade min familj senast. 100 dagar har gått sen jag gick igenom säkerhetskontrollen och insåg att nu var det på riktigt. Jag skulle flytta hemifrån, och inte nog med det jag skulle flytta till ett nytt land, bo med nya människor och lära känna mig själv bättre. Jag är så stolt över mig själv om jag ska vara helt ärlig. Hade aldrig kunnat tro att jag skulle kunna hantera denna situationen på ett så pass bra sätt och att jag skulle lyckas hamna så rätt. Jag är så tacksam för min värdfamilj, mina värdbarn och alla underbara au pairer och vänner jag har skaffat mig här i USA. Jag är också så tacksam och glad över min underbara familj, mina otroliga vänner och min fantastiska släkt hemma i Sverige och vart ni befinner er runt om i världen. Jag är förevigt tacksam för ert stöd och era uppmaningar. Utan er hade jag troligtvis inte varit här idag. Inte vågat ta steget och faktiskt göra det här. Jag vet att det kommer tuffa dagar men då är det bara att ge sig ut, sysslelsätta sig och njuta av allt det positiva. Innan jag vet ordet av så kommer jag sitta där på planet igen men den här gången påväg tillbaka till Sverige. Så det är vad jag tänker göra tills dess, NJUTA!
Det är värt att ta risker i livet. Vi vet aldrig vad som händer och så vitt jag vet så lever vi bara det här livet en gång så ta vara på det och gör det mesta och bästa utav situationen!
Tack för allt ni som stöttar, saknar, tänker på mig och alltid finns där för mig. Jag är förevigt tacksam!
100 dagar in och jag kunde inte haft det bättre!
Tack!