juliaekeroth.blogg.se

Som många säkert redan vet så har jag berättat vad jag ska göra efter studenten och det är att åka som Au Pair till USA om allt går som planerat. Men innan dess så ska jag kämpa mig igenom de sista månaderna i skolan. Jag har många tankar kring vad som händer sen.

 

 

Ja frågorna är många och jag är väldigt säker på att det inte bara är jag som undrar. Men häromdagen så fick jag som en slags uppenbarelse att varför ska jag undra när jag är den ENDA som kan bestämma vart jag kommer bo i framtiden eller vad jag kommer jobba med. Jag är väldigt noga med att i allra högsta grad bara göra saker som gör mig lycklig. Självklart innebär skolan att man emellanåt måste ta tag i tråkiga prov och uppgifter. Men då brukar jag se till att göra mitt bästa för att kunna känna mig nöjd över min insats och vem vet kanske har jag lärt mig just de där sakerna som kommer avgöra något stort beslut eller få mig dit jag en dag vill komma i livet.

 

Jag tror fullt upp på att en positiv inställning, positiva tankar och att skratta sig igenom dagen är den bästa medicinen för människan. Att gå runt med den där klumpen i magen på grund utav att man tycker att man ser annorlunda ut eller att man kanske inte har exakt samma skor som "alla andra" det är det värsta jag vet när folk tvingas göra det. VI ÄR JU FÖRFAN ALLA OLIKA! Jag vet att ni säkert ha hört det jag precis nu kommer skriva en miljon gånger men tänk, hur tråkig hade inte världen varit om alla hade varit/klätt sig/pratat/ätit/luktat/sett ut på exakt samma sätt? Jag är så glad över det faktum att precis varenda en som vandrar runt på den här planeten ser ut på sitt alldeles unika sätt. Tack alla övre makter för det för annars hade jag inte velat gå ut och vara bland andra människor. Jag är vad jag brukar kalla mig själv än människoälskare. Jag älskar alla människor. Självklart kan jag ibland känna vissa skillnader i hur vi resonerar eller tänker men det är ju just det som jag samtidigt älskar med människan. Vi har möjligheten att lära känna över 7 miljarder olika människor som alla kommer tänka och se helt annorlunda ut. Hur coolt är inte det!?

 

Tillbaka till det här med framtiden. Varför oroa sig? Om alla som idag är vad man kallar "vuxna" har klarat att bli just vuxna varför skulle inte jag? Det är bara vi själva som kan bestämma men också begränsa oss. Jag vet klart och tydligt hur jag utifrån hur jag resonerar idag, vill leva mitt liv i framtiden. Men jag vill också jobba för att komma tid på alla tänkbara plan. 

 

Jag kan själv ibland funderar och oroa mig över framtiden men vet du vad, jag ska sluta upp med det nu med detsamma. Nu ska jag bara leva mitt liv till fullo. Krama om vänner och familj så mycket jag kan. Skratta och le så folk börjar störa sig och när dagar kommer som inte är lika bra så ska jag ta de med stolthet och ta vara på allt jag har lite extra. Jag precis som många andra har förlorat en person som jag aldrig kommer släppa taget om. När min farfar lämnade oss för cirka 1,5 år sedan så visste jag att mitt liv aldrig kommer bli detsamma igen. Vi hade en väldigt nära relation då vi bodde under samma tak näst inpå och såg varandra precis varenda dag. Men hans bortgång har gjort mig ännu mer målmedveten och jag vet att jag kommer nå de målen jag har. Jag kommer kunna bosätta mig vart jag vill, JAG KOMMER ATT FÅ LEVA ETT BRA LIV. Sen hur det kommer se ut det vet inte du, jag, min mamma, min lärare eller någon annan heller för den delen. Men det är ju det som gör livet värt att leva. Inte sant?

 

Nu har jag snackat strunt här ett tag men det tänker jag sluta med nu. Det här var bara en bråkdel av alla tankar och känslor som snurrar runt i mitt till storleken ganska stora huvud. Men jag hoppas att någon där ute kanske kan hitta inspiration, motivation eller vägledning i mitt babbel. Våga ta tjuren vid hornen och

 

Ha det!